Nej, vi har inte barn

När folk frågar om vi har barn är jag blixtsnabb med att svara "Nej". Det är (enligt min egna hobby-psykoanalys) för att jag inte vill att de ska komma för nära något som är extremt känsligt. Men varje gång jag säger det där nejet känns det som jag slår i ännu en spik i kistan med våra barnförhoppningar. Som att varje gång jag säger bara nej bekräftar jag att vi har inte barn och vi kommer aldrig få barn.

Men vad ska man svara då?

Nej, tyvärr?
Nej, inte ännu?
Nej, men vi hoppas?

Alla de svaren är ju som att bjuda in personen som frågar till en outtömlig frågestund och det vill jag ju inte. Jag vill bara inte svara definitivt.