IVF2 Helgen

Jag är så uppskärrad för att testa den här gången så jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag längtar inte till söndag, jag bävar för att den långsamt kryper närmare. Jag går och funderar på hur bra koll K har på när vi ska testa. Kanske att jag kan skita i det och bara låta mensen komma? Men det är inte heller en bra idé, är mensen så fördröjd som den var förra gången kommer den dyka upp på tisdag. När jag är på konferens. Det är INTE ett bra tillfälle att få ett blodigt besked om att det sket sig den här gången också.

Jag försöker förbereda mig på hur det kommer bli på konferensen måndagen efter söndagen före med ett negativt besked till i ryggsäcken. En av mina arbetskompisar har en tvååring som han äääälskar att prata om. Vanligtvis är det ok, det berör mig inte så mycket men dagen efter ett minus kommer det bli svårt. Mycket svårt.

Helgen rymmer ett till problem: det är middag med familjen imorgon. Jag skulle kunna säga att jag ska köra men vi träffade familjen för en middag förra helgen (födelsedagarna duggar tätt såhär i september) och den lördagen körde jag. Och K och jag turas ALLTID om att köra... Jag vill inte att mina föräldrar ska börja "ana" något när det inte finns något att ana, vad vi vet. Jag vill heller inte dricka något imorgon (för tänk om det ändå finns något att "ana"). Och jag vill absolut inte testa imorgon, dels för att jag har fått för mig att för tidigt testande gör att det skiter sig, dels för att jag inte vill vara ledsen på middagen.

Det bästa är kanske att låtsas som vi var på fest idag och att K körde hem då. Ska höra med K vad han tror om den planen.

Åhhh om jag ändå kunde bli gravid någon gång så sånt här slutade vara problem?