Ruvardag 12

Det känns som att allt står och faller med att vi lyckas den här gången. Jag försöker ta ett steg tillbaka och se på det hela rationellt. Skiter det sig så har vi tre ägg i frysen, vi har ett helt färskförsök kvar på CvL och skulle inte ens det göra mig gravid så har vi landstingsalternativet kvar. Det är inte kört även om det inte funkar den här gången!

Jag tror att tiden är svaret. Tiden och väntan. Man bygger upp så mycket hopp kring ett enda försök. För det här försöket började jag spraya den 11:e augusti. Man kunde ännu gå i shorts och vi var inne på sista veckan av semestern. Nu är det höst och regn och jag vet fortfarande inte om det har gått vägen. Trots att drygt en och en halv månad har gått sedan starten. Det är många dagar att hoppas och längta och vänta på det....Försöker man naturligt hade man under samma tid både hunnit lämna ett misslyckat försök bakom sig och ge sig i kast med nästa. Det är väldigt mycket tid som känns som den förspills. Jag förstår att medicinerna måste få tid att verka men herregud 6 veckor och 4 dagar innan ett resultat? 46 långa dagar. Det är ett halvt kvartal. Och jag blir INTE yngre!

Den här gången har dessutom medicinernas biverkningar slagit mycket hårdare än förra försöket. Sprayen gjorde mig mer deppad än första gången, sprutorna mer uppsvullen och progesteronet...tja jag säger bara B-L-O-D. Jag har ingen lust att gå igenom det en gång till. Det är inte roligt att spruta sin kropp full med hormoner som gör en svullen, deppig och allmänt oattraktiv. Utom om det leder fram till någonting bra (=bebis).

Så nu tar jag nya tumtag. Håller tummarna tills det blir blodstockning. Bara 4 dagar kvar till test nu! Måtte det ha gått den här gången.