Insikt

Man ska inte gräva ner sig i historien men...

När Ks brorson kom 2007 blev jag helt knasig på allt daltande och hur fantastiskt det var med detta nya lilla barn. Framförallt blev jag helt galen på hur föräldrarna betedde sig som att detta var jordens underverk och något de verkligen hade "presterat".

Det var inte avundsjuka, vi hade inte ens börjat tänka på barn, mer en frustration över att allting överskuggades av denna son. Jag yttrade de numer klassiska orden "Måste han (läs Ks bror) bete sig som att han har gjort jordens mirakel, hur jävla svårt kan det vara, det är ju fasen något som mänskligheten har lyckats med i tusentals år"

På något sätt är det lite ironiskt att jag sitter här nu, nästan 3 år senare och har insett vilket mirakel det är. Att det inte är något som händer alla. Det sjuka är bara att de "högpresterande" föräldrarna inte har insett det på samma sätt, de har ju fått ett till barn lika lätt. Lika naturligt.