Middag med en kompis

Var ute och käkade middag med L igår. Hon är mammaledig och berättade om sin son och att han måste stimuleras hela tiden och skriker om saker inte var roliga, underförstått det är lite småjobbigt att ha barn för de pockar på uppmärksamhet hela tiden.

Till slut sa jag: Vi kan inte åka på bröllopsresa för vi måste göra IVF. Jag var tvungen att få det ur mig. Jag står inte ut med raljerandet över hur "jobbigt" det är att vara mamma. Jag skulle byta de senaste 16 månadernas förtvivlan mot ett kolikbarn som skrek så snart hon blev lämnad ensam vilken dag som helst. Jag skulle byta att sitta hos en gynekolog och få domen din mans spermier är för få och knasiga så ni kommer inte få barn naturligt mot tio års vaknätter! De allra flesta behöver aldrig ens reflektera över vad de skulle göra för att få ett barn, istället fastnar de i sin spiral av mammatankar där de helt glömmer bort hur lyckligt lottade de är som har fått detta lilla underverk och istället fokuserar på att det är orättvist att man inte kan ta med barn in på alla caféer i Stockholm.

Får vi någonsin ett barn har jag lovat mig själv att inte låta en dag gå utan att tänka en liten stund på vilken lycka det är att just vi har fått barn. Jag tänker inte låta en dag gå utan att berätta för detta barnet hur lycklig jag är att ha henne/honom här.

L är jättesnäll och hon går inte totalt upp i mammarollen (t ex kan hon gå ut och äta middag utan sin son) men ändå finns det där att hon har barn och jag har inte det så då måste hon berätta hur det är att ha barn. Och det som skulle kunna vara spännande anekdoter blir så fel när hon beklagar sig över att hennes söta lilla bebis är helt normal och gör saker som normala barn gör och allt jag drömmer om är att också få barn.

I vilket fall fick hon en chock " Har du gått ett helt år och gömt detta inom dig?" "Jag har inte märkt något på dig"

Jag är nog drottningen av gömda känslor - knappast en bra grej.

"Har du gjort såna här ägglossningsstickor och sånt också" och så såg hon ut som hon skulle kräkas när jag sa ja "Stackars dig" Jag sa det inte, men jag tänkte ägglossningsstickor vad fan är det mot beskedet att man måste göra IVF och att landstingskön är ETTÅROCHSEXMÅNADER. eller för den delen att man för första gången i livet har kommit upp i högkostnadsskyddet på apoteket efter att ha hämtat ut medicinen. Eller bara det att världens mest naturliga sak för oss är reducerad till ett provrör.

Mina föräldrar skrev "frukten av vår kärlek" i födelseannonsen när min bror hade kommit till världen. Lyckas denna IVF kanske det får stå "produkten av hårt labbarbete" (nu skämtar jag såklart, vårt barn blir ju också en frukt av kärlek)