Har börjat tänka mer och mer på vad som händer om det inte lyckas. Trettio procent är inte mycket. Det är ju långt ifrån att hälften lyckas på första. Vad ska man ha för inställning? Kan man skydda sig själv genom att ställa in sig på att det inte kommer lyckas, så att ett plus blir en bonus?
Även om jag tänker så logiskt så är mitt hjärta redan i planeringsfasen för en bebis i slutet på 2010 (typ julafton). Jag har redan börjat titta på när jag kommer vara tvungen (med fester och liknande)/kunna säga till på jobbet, när vi kan berätta för våra föräldrar osv
Jag säger till min hjärna att det är inte bra att förvänta sig så mycket. Men jag vill så gärna! Jag VILL att det här ska lyckas. Jag är så trött på att vänta nu.
Såg ett klipp från Vakna med the Voice där Josefin Crafoord sa att det var ju en himla tur att man är gravid i nio månader så man hinner ställa in sig på att det kommer barn. Hon har med andra ord inte behövt vänta på sina graviditeter. Det är möjligt att man behöver de där nio månaderna när man precis har bestämt sig. Nu är det knappast så. Jag ahr varit redo att bli mamma i mer än ett år nu!
Din Checklista för Flyttstäd i Linköping
3 veckor sedan
Håller med dig precis! 30 % chans är inte mycket. Jag hör snarare 70 % risk...
SvaraRaderaFast jag vågar inte alls tänka frammåt. Just nu vågar jag bara tänka ett enda steg frammåt, och nu är det sprutorna som gäller. Skulle jag börja drömma och fantisera om ett plus som resulterar i ett barn så kommer jag att bli så grymt besviken. Jag skyddar mig själv genom att ställa in mig på att det inte kommer lyckas, så att ett eventuellt plus blir en bonus. :)
Synd att vi inte kör samtidigt med sprutorna. Men då passar jag på att bana vägen för dig så att det bara för dig att köra på sedan ;-)
Kram
Jag växlar mellan att tänka vad jag kommer att kunna ha för kläder i sommar, med en växande mage, och att tänka "det kommer aldrig att gå"... Det är bara att hoppas...
SvaraRadera