Svägerskan

Var och hälsade på min svåger och svägerska igår. De har två barn, en på nästan tre och en på ett halvår.

Svägerskan frågade hur vi skulle gå vidare, (de har tills nu endast vetat att vi fått diagnos att det inte blir några barn naturligt) så jag berättade. Och trodde att hon skulle förstå, men än en gång förbluffas jag över hur jag missbedömer folk

1) När jag berättade om 30% chans fick jag höra att jag måste fokusera på att det kommer att gå bra, för detta sitter i huvudet (?) Som bevis drog hon historien om när deras äldsta son blev till (för där var tydligen tankens kraft inblandad(?)). Ehhh, nej detta sitter inte huvudet. Jag pumpar kroppen full med upp- och nedreglerande horomoner, Ks spermier kommer tvättas för att få fram de bästa. Hur detta går beror enbart på slump och biologi och då är de 30% det jag har att förhålla mig till.

2) När jag har berättat klart hur jobbigt det varit, säger hon att deras ANDRA sons tillkomst minsann inte var någon dans på rosor heller. Han kom PRECIS så hon inte förlorade sin rätt till full föräldrapenning och det var otroligt pressande. (För det är det ju....att vänta nio månader på sitt andra barn när man redan vet att man kan bli gravid, det är ju verkligen att jämföra rakt av med vår situation)

3) Hon erbjöd mig en superbra "lösning" Har vi inte funderat på adoption? Hur F-N kan folk med egna biologiska barn tycka att vår längtan efter egna biologiska barn kan "lösas" med adoption? De om några borde väl förstå att vi vill få vår egna avbild, att vi vill föra våra egna gener vidare? Jag blir så trött på dessa människor som tror att adoption det gör man så man får några barn. Inga tankar på det otroliga ansvar man tar på sig att rycka upp ett barn från en kultur och stoppa in i en annan. Lyckas man inte ge detta barn en känsla för att man verkligen önskar honom/henne då kan det gå J-T fel och ska jag vara helt ärlig så är ju faktisk ett adopterat barn min nödlösning, annars skulle jag ju inte gå igenom IVF. Hur ska jag någonsin kunna ge det barnet en bild att jag verkligen har önskat honom/henne? Men detta är inget de som får barn på första försöket behöver tänka över. Tyvärr.

Är det någon som har en hjärna att hyra ut? Jag tror att min svägerska är i stor behov av en:)