Dra gränsen någonstans

Jag blir fascinerad av de jag har berättat om våra problem att få barn för.

De frågar om hur det gick i våras och lyssnar när jag berättar, vilket jag tycker är både snällt och omtänksamt. Sen frågar de hur vi ska gå vidare, vilket jag också tycker är omtänksamt. Därigenom visar de ju att de bryr sig om hur det går för oss. Däremot gör det mig lite obehaglig till mods för jag vill inte berätta för detaljerat så vi är 20 personer som väntar på utfallet av graviditetsstickan söndagen den 26:e istället för bara jag och K.

Men sen, när jag svarar lite vagt att vi kör igång nu under hösten och de IGEN frågar "men var är du i behandlingen/hur långt har du kommit i behandlingen den här gången/när ska ni göra ägguttaget", då blir jag sur. OK att jag har fläkt upp en enormt intim grej på bordet. OK att jag öppet har erkänt att vi vill ha barn men inte är med barn än. Men innebär det per automatik att jag vill dela HELA händelseförloppet med dem?

Det konstigaste är att de flesta som frågar och vill ha detaljerade svar är själva mammor. Mammor som väntade t o m vecka 12 med att berätta för mig att de var gravida. Varför kan de inte förstå att jag i den mån det går vill hålla en ev graviditet lika hemlig som de gjorde? Varför skulle jag, bara för att jag är tvingad att göra IVF behandling för att bli gravid, inte vara lika mån om att inte säga något om en graviditet innan den har passerat de kritiska veckorna?

Det är ju säkert bara snällhet och omtanke, att de verkligen vill att vi ska lyckas. Och de tycker kanske att det är fritt fram för att jag har berättat om vårt problem. Men det gjorde jag ju för att jag behövde prata om hur psykiskt påfrestande det är att inte få barn när man vill. Inte för att jag vill berätta om en graviditet direkt den händer.