Saker man inte får som IVFare

Det finns en sak i det här jag tycker är sååååå orättvis. Eller ok det finns massor, men en sak som snurrar i mitt huvud just nu är att jag och K inte får chansen att gå och hålla på en graviditethemlighet särskilt länge.

Jag skulle tyckt att det varit så roligt att suga på karamellen av ett positivt graviditetstest länge länge. Ända tills det nästan inte gick att dölja längre. Att smyga med alkoholfria alternativ och hitta på dumma bortförklaringar om varför man inte kunde äta opastöriserade ostar. Framförallt hade jag älskat att servera mina föräldrar den överraskningen. Men nu blir det inte så.

Skulle vi lyckas den här gången är det 10 månader efter att Ks mamma fick reda på att vi försöker få barn och 17 månader efter att min mamma fick reda på det. Det är liksom ingen överraskning att vi vill ha barn. Den dag vi berättar kommer bara vara ett stort ÄNTLIGEN! Och det är väl också en härlig känsla men inte alls samma sak som att överraska någon med en glad nyhet de absolut inte förväntade sig.

Detsamma gäller mina kompisar, även om jag väntar i 12 veckor är de på sin vakt, framförallt de som vet om att vi gör IVF.

Och man kan tycka att de inte behöver misstänka något även om de vet att vi gör IVF. De kan ju inte veta utkomsten av försöket. Dock har jag behov att prata av mig när jag är ledsen. Det gör självklart att om jag inte säger något är det rätt uppenbart att det har lyckats. För jag tänker ju inte spela nedbrutet ledsen bara för att ingen ska ana något innan de 12 veckorna är över.

Jag skulle också vilja servera "Jag har en liten sak att berätta"