V-dagen

Idag är dagen för VUL. Och om någon har missat det så är jag nervös, rädd för att inte se ett foster, rädd för att inte se ett hjärta slå, rädd för att fostret är för litet för v9+1.

Igår tänkte jag att det här är värre än testdagen efter den nästan tre veckor långa ruvarperioden.

Men det är det ju faktiskt inte. Jag har ju redan sett plusset (jag har sett det på tre olika test t o m). Det är ju DET som är svårast att uppnå. Det är ju där det är 30% chans att lyckas och resten att misslyckas. NU är det ju 80% chans att lyckas. En överhängande majoritet av konstaterade graviditeter blir ju faktiskt levande bebisar.

Ok, jag är orolig att det rosa och det bruna visade att något gått fel. Men samtidigt det har ju inte kommit något mer, de ömma brösten och illamåendet är fortfarande kvar trots att det är tre veckor sedan jag fick den rosa flytningen. Ett missfall/MA borde väl ha dykt upp vid det här laget?

Vid fyra idag vet vi