Mat

Det är som att min hjärna och tankeverksamhet har kommit igång igen efter VULet i torsdags. Fram tills dess spann en enda tanke på tomgång i huvudet - missfall (och en hel del av det besparade jag bloggen, man vill ju inte ses som en hopplöst negativ gnäll-och klagkärring) Men nu har jag sett hjärtat slå så nu tror jag på det bästa!

Just nu funderar jag på mat. Jag får enormt dåligt samvete om jag inte får in två frukter och ordentligt med grönsaker i min mat under en dag. Ibland är jag helt enkelt inte sugen på broccoli och bönor, trots att jag vet att det är nyttigt och bra för bebisen. Men när det känns som att magen ska vända sig ut och in bara man tänker på det, då är det svårt att se hur jag ska lyckas trycka ner det. Det kan ju inte vara kört med en dag med bara tomat och isbergssallad, men hur många sådana dagar kan man tillåta sig? Jag vill ju att det här ska bli en frisk bebis, oavsett om det innebär lite kväljningar för mig. Morötter och gröna ärtor funkar iofs rätt bra, så jag får väl fokusera på det.

En god sak är att jag helt har slutat äta godis. Jag är mycket stolt över mig själv, eftersom jag är en godisråtta av stora mått egentligen. Kanske att det också hjälper lite med den ständigt närvarande illamående-känslan som verkar bli värre av socker. Jag har lovat mig själv att innan bebis är ute blir det inget mer godis. Faktiskt är det en överlevnadsinstinkt då jag misstänker att när illamåendet är över kan man få rejäla blodsockerdippar och cravings och då gärna kan trycka in en hel chokladkaka om inget stoppar en och DET lär ju knappast min vikt må bra av.