Renovering

Igår drog vi äntligen igång vår renovering av köket. Det är inga stora grejer som ska hända. Köksluckorna, vitvarorna och kaklet är helt ok, men vi tänkte att vi efter mer än två års gnällande över den fula fula bården och att väggarna går i ilsket terrakotta-gult äntligen ska måla om.

Grejen är bara att både jag och K ändå vill att det ska bli fint. Vi vill helst inte se fula tapetskarvar genom färgen (framförallt inte när det med den där bårdbonusen inte bara blir tapetskarvar på längden utan även på tvären). I de andra rummen vi har renoverat har vi antingen gjort helt gipsrent på väggarna, eller bredspacklat allt. (OK, K har bredspacklat. Eftersom han ändå ska fixa till där jag har försökt och tycker att det blir snyggast att han gör det själv, slösar jag inte tid på att ens försöka;).

Den här gången tänkte vi använda oss av en lite snabbare variant och bara ta bort bårdeländet, skära bort skarvarna, spackla endast dem och helt enkelt måla över tapeten. Men jädrar vad den bården satt. En hel söndag har gått åt och vi har fortfarande kvar lite skarvar över dörröppning och fönster. Och sen ska vi alltså spackla (men nu får jag nog hjälpa till, det är ju inte bredspackling denna gången), slipa (och eftersom vi bor i ett sjuttiotalshus vill vi helst slipa av de bruna fönster- och dörrkarmarna också), måla (och då inte bara väggarna utan även som sagt var fönster- och dörrkarmar och taket). Och vi reser bort den 23:e!

Jag brukar inte bli stressad av våra renoveringsprojekt. Vi brukar låta det ta den tid det tar och vi är båda riktigt duktiga på att verkligen slutföra innan vi börjar med något nytt. Men nu känns det som att vi har tänkt lite fel, som att vi typ saknar ca två helger för att bli klara innan vi åker. Och jag är väldigt inställd på att vi ska bli klara innan vi åker, känns riktigt jobbigt att komma hem till ett renoveringskaos.

Dessutom har vi kommit på en sak till: Vardagsrummet, som har ett antal kvadratmeter vägg med vävtapet, bör man nog renovera innan bebisen ploppar ut...För vem kommer orka renovera med en nykläckt? Eller för den delen med en krypande skottspole?

Jag kan inte låta bli att le lite åt oss. Vi har bott i det här huset i över två år och iofs renoverat en hel del under åren. Vi tyckte liksom vi var smarta som köpte hus innan vi hade barn. Och ÄNDÅ står vi här nu. Som alla andra 30+are som väntar barn och helt plötsligt har en massa renoveringsprojekt att slutföra INNAN bebisen kommer.

Jag vet, det är ett i-landsproblem. Och jag klagar inte. Faktum är att jag har varit tacksam att vi iaf haft renoveringsprojekt under de här åren vi har väntat på att bli med barn. Då har det ju ändå varit något som har gått framåt i våra liv. Självklart kan man inte tima in att barn anländer exakt med att man blir klar med renovering av ett helt hus. Det är bara så lustigt att vi liksom vaknar upp NU, 6 månader innan beräknad ankomst...