Julfest

Hade julfest på jobbet igår. Jag tyckte jag var smart som drack äppeljuice blandat med mineralvatten (tysk specialitet, Apfelschorle, företaget är tyskt och många av mina kollegor dricker det). Det ser vid en snabb blick ut som en mycket ljus öl.

Dessvärre frågade en av mina kollegor vad jag drack och jag har svårt att ljuga så jag sa Apfelschorle "Aha, ingen alkohol, är du gravid" En annan kollega som hade suttit bredvid mig middagen kvällen innan och påpekat att jag drack alkoholfritt då hörde och var tvungen att berätta om middagen.

En helt omöjlig situation att ta sig ur utan att avslöja något, vad man än säger så misstänkliggörs man. Och de fortsatte pusha. Berättade att i Frankrike väntade man i 12 veckor innan man berättar "är det samma i Sverige". "Vill du inte säga för att du inte sagt något till chefen än".

Vad är det för fel på folk? Varför är det så jäkla viktigt att bli först med att få veta? Varför ska de pusha? Om man inte bekräftar när de frågar beror det väl fasen på att man inte tycker att de ska veta. Och när de själva pratar om 12 veckor. Kan de inte bara fatta att man faktiskt inte vill berätta för att de inte är sympatiska nog att dela upplevelsen av ett eventuellt missfall med?

Som tur är har jag en annan kollega (också fransk, alla fransmän är inte avskyvärda) som vet om vår situation och resten av kvällen hjälpte hon mig genom att dricka både mitt och sitt eget vin lite om vart annat. (Så nivån sjönk i glaset). Dessutom såg hon till att jag fick alkoholfria drinkar som såg ut som vilken mojito som helst.

Men under kvällen kommer en av de kollegor som pushat frågan tidigare och ska skåla specifikt med mig. Varför gör man så? (Han har ALDRIG tidigare känt det viktigt att skåla med mig specifikt). Jag låtsasskålade med honom och fuktade läpparna med vin, men det gör mig så förbannad att han verkligen verkligen skulle dra frågan till dess absoluta spets. Och pusha mig att dricka alkohol. Nästa gång jag ser honom ska jag skälla ut honom REJÄLT och skylla på graviditetshormoner.

Och min chef! Under kvällen säger hon till mig att jag inte är purung längre, frågar rätt ut om jag inte har tänkt på familj och om min man är redo för barn? Och att jag måste säga till henne i god tid när det är aktuellt. Jag svarade henne att det är inte alla som får barn direkt de börjar försöka och hon säger "ja, men ändå, är det bra om du säger till mig så jag vet..." Snacka om att inte fatta att det inte handlar om några månader. Det handlar för f-n om år! Jag tycker det var så jäklans okänsligt så hon kommer inte få reda på något innnan RUL. Hur f-n kan man bara förutsätta att alla får barn lätt som en plätt?

Hade jag dåligt samvete för att jag ännu inte berättat tidigare är det som bortblåst nu. Idioter är vad de är!