Nyårsafton-tillbakablick på 2010

Jag tänker tillbaka på hur 2010 har varit. En berg- och dalbana definitivt. Hela året känns som en enda lång IVFbehandling.

På något sätt startade det ganska hoppfullt om än lite vemodigt, lite som jag har känt mig när jag har startat en ny IVF. Hoppfullt för att vi faktiskt hade fått en diagnos och ett förslag på lösning. Vemodigt för att vi hade fått en diagnos om att vi nog aldrig skulle lyckas åstadkomma ett barn på egen hand.

Sen en lång lång väntan, kast mellan hopp och förtvivlan under behandlingen och så denna fruktansvärda sorg när till och med IVF skiter sig. Jag vill nästan inte tänka på det. Det är som ett stort svart hål av ångest. En djup avgrund som man är tvungen att använda varje spår av reservenergi för att ta sig upp ur.

En låååång sommar där jag för första gången någonsin bara har velat att semestern ska ta slut någon gång så att vi äntligen kan sätta igång med behandling igen. Samtidigt var det uppblandat med en massor av svarta tankar. "Tänk om det skiter sig igen" "Varför skulle det gå den här gången när det inte gick förra gången" "Varför skulle vi någonsin lyckas"

Och SEN....ett plus. Ett riktigt plus! Vi ska faktiskt ha barn. Det lyckades!! Vi är ett av de lyckliga par som faktiskt ska få barn. Jag kan fortfarande inte fatta det - att just vi lyckades. Och jag är så tacksam.

Sen har det varit upp och ner igen. Oro blandat med en enorm glädje. Rädsla blandat med bubblande lycka. Men den där nattsvarta ångesten över att livet tar slut med oss, att vi aldrig kommer få föra några gener vidare eller uppleva hur vårt barn ser ut, den håller på att mattas av. Jag hoppas att den försvinner snart. Allting ser ju faktiskt bra ut såhär långt.

Och nu längtar jag efter 2011...och framförallt efter våren och försommaren. Året då jag kommer bli mamma för första gången!

Önskar er som läst ända hit Gott nytt år! Jag håller tummarna för massor av IVFbebisar och befruktningar under 2011:)