Minskande och ökande rörelser

Imorse slutade återigen en sådan där period av svaga rörelser. Från helgen fram till igår har det känts som att rörelserna har försvagats och jag har inte fått något gensvar alls på puffar på magen. Igår försökte jag med allt jag läst om: ligga på sidan, ligga på magen, dricka iskallt vatten, dricka saft, men ändå bara svaga svaga kittlingar någon gång emellanåt och sen inget mer. Igår kväll var jag så orolig så jag funderade på att ringa till förlossningen, sen kom en svag kick och jag tänkte att jag ringer barnmorskan imorgon istället.

I natt vaknade jag och kände ingenting, gick upp på toa och så lite svaga kickar, men ändå starkare än de varit de senaste dagarna. Sen kändes det som om h*n gjorde en piruett i mitt bäcken och sen drog det igång med samma typ av rejäla rörelser jag kände förra veckan. Och jag var så lycklig! Jag låg nästan och skrattade för mig själv i sängen klockan tre på natten.

"Fostrets rörelsemönster ändrar sig från tid på dagen, från månad till månad, t o m från dag till dag"

Jag kan meningen utantill, men den går liksom inte in i min tjocka skalle. Och flera gånger under de senaste veckorna har jag själv upplevt att aktiviteten i magen under några dagar går ner för att sedan komma igång igen. Men det spelar ingen roll. Jag lär mig liksom inte, jag blir lika orolig varje gång

På flera ställen har jag läst att från och med att barnet fixerar sig kan rörelserna förändras och bli svagare. Hur f-n ska jag överleva det utan att bli galen?

Ibland undrar jag om jag skulle ha varit såhär nojig om jag hade blivit gravid naturligt efter några månaders försök. Det känns som att jag, bara för att vi prickade in att bli ett av de där 15% par som drar en nitlott i fertilitetslotteriet, tror att vi kommer fortsätta dra nitlott efter nitlott även i resten av livet. Och det är ju rätt dumt! Istället borde jag ju tänka på att vi faktiskt är ett av de där infertila paren som drog en vinstlott i IVF-lotteriet.