måndag 30 maj 2011

Konferens-funderingar

Imorgon åker K på konferens och är borta över natten till den 1:a juni. När hans mamma vojade sig över det i maj var jag super-cool och tyckte att "äsch det är väl inget, han hinner ju hem". (Och så trodde jag i mitt stilla sinne att vårt barn skulle titta ut någon dag före BF, typ igår eller idag....)Just nu känns det inte alls så coolt längre.

Tänk om jag börjar känna något molande inatt, som inte är riktigt regelbundet. Ska jag hindra honom att åka på morgonen då? Det blir ju konstigt om det visar sig vara falsklarm. Men tänk om det skulle gå jättefort (fast det är första barnet), då är det nog liiiite jobbigt att ringa taxi och stånka fram adressen till taxiväxeln och sen sitta och kvida i baksätet alldeles själv i 20 min till sjukhuset.

Shit! Det är som att jag helt plötsligt har förstått att det faktiskt kan hända när som helst nu!

2 kommentarer:

  1. Om min sambo skulle åka på konferens just när jag skulle föda första barnet, då skulle inte jag bli särskilt glad. För mig skulle det vara viktigt att känna mig trygg och veta att det finns någon nära som kan hjälpa till i värkarbetet. En konferens känns så mycket mindre viktig i sammanhanget. Men alla är vi helt klart olika och hur ni vill göra är er ensak! Om du börjar känna dig lite nervös nu, varför inte fråga din mamma/syster/vän ifall de kan komma över ifall det behövs om du är ensam? Så kan du koncentrera dig på det jobb du behöver göra och lämna logistiken till någon annan.

    SvaraRadera
  2. Visst var det så att han bara var en timme bort? Då kommer det att lösa sig. Var helt lugn med det! Så länge han kan ha mobilen på och se om du ringer kommer det gå hur bra som helst. Är nog mycket större risk att det tar lång tid.

    Försök bara att ta det lugnt!

    Många stora kramar!

    SvaraRadera