Hej då!

Tack för alla lyckönskningar!

Jag stänger ner den här bloggen nu. Det har varit en IVF blogg och nu har vi ju så att säga kommit ut på andra sidan med världens finaste mirakel.

Dessutom känner jag, efter 12 dagar som förälder att jag inte har tid att både bekanta mig med min dotter och fortsätta skriva på en blogg.

Tack för tiden som varit och tack för all pepp ni har gett mig under tunga IVF-dagar och oroliga graviditetsperioder!

Lycka till alla:)

en flicka!

I slutet på den 8:e juni kom en dotter ut. Efter bara 7 timmar inne på förlossning. Helt fantastiskt:)

Och väntan fortsätter

Ringde och fick tid för igångsättning - på eftermiddagen. Återigen blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Tänkte att de absolut senast skulle sätta igång mig vid lunch...

Under natten har jag haft riktigt onda kramper/värkar/sammandragningar. Klockade dem t o m till var 10-15:e minut ett tag. Nu verkar de ha gett med sig. men jag tycker det bådar gott. förhoppningsvis har det gjort att jag iaf har öppnat mig lite. Har läst att igångsättningar funkar bäst om man är iaf lite öppen.

Dagen för igångsättning

Håll tummarna för att de gör något för att sätta igång mig idag! Min skräck är att vi åker in för en undersökning och de ser att jag inte är öppen ett dugg. Då tror jag inte ens den mest välvillige läkare kommer göra något annat än att låta oss vänta lite till. framförallt om CTGt ser bra ut fortfarande.

Igångsättningsknep

Springa i trappor - check
Putsa fönster - check
Sex - check
Massera bröstvårtorna - check
Studsa på en pilatesboll - check
Gå en riktigt lång promenad - check

Det enda jag inte har testat är ricinolja och ananas. Jag tror inte att det hjälper heller.

Oro och ilska

Jag kan inte hjälpa det, men jag är arg på Drutten. Arg över att h*n inte kommer ut, att h*n inte sätter igång förlossningen någon gång (om det nu är bebisen som gör det). Himla bra mamma jag kommer bli - som inte ens kan vänta några dagar extra när jag har väntat i nästa tre år på bebusen.

Och så oroar jag mig. Är det inte VÄLDIGT konstigt att jag inte har känt en endaste liten förvärk när ALLA verkar ha det. Förlossningen kanske inte kommer igång för att det är något fel på min livmoder? Den kanske inte kan dra hop sig? Den kanske är helt okänslig för signalsystemen som håller igång en förlossning? Eller så är det något fel på Drutten, h*n kanske inte kan producera rätt hormoner för att sätta igång förlossningen, eller röra sig på det sätt som behövs för att dra igång förlossningen? Eller göra vad det nu är som behövs för att dra igång en förlossning.

Jag är såå glad att vi har tid för ett samtal imorgon iaf

6 dagar över tiden

Sjätte juni - 6 dagar efter bf. Undermedvetet var det här mitt "absolut sista dagen det lär sätta igång"-datum. K kom tydligen 6 dagar efter BF, jag kom 10 dagar före mitt, så genetiskt borde vår Drutt inte kunna ärva något senare än så. Men tydligen fungerar inte genetiken så för här händer INGENTING.

Och jag är på dåligt humör. Igår låg jag och grät på morgonen. K försökte trösta mig, men vad ska han trösta mig med? Det är ju en skitfånigt att gråta för att man gått några dagar över tiden. När jag grät medan vi var ofrivilligt barnlösa fanns det ju en anledning. Det fanns ju en hopplöshet i det. Nu gråter jag för jag vet inte vad: att jag är trött på att gå som en anka, att jag är trött på att se ut som en uppsvälld val, att jag är trött på att vigselringen måste av under dagen, att jag är trött på att svettas av minsta lilla, att jag är trött på att inte kunna sova, att jag är trött på att oroa mig för att bebisen ska dö i magen de här sista skälvande dagarna, att jag är trött på att vänta vänta vänta, att jag är trött på att folk ringer och undrar "om det inte har hänt nåt". Nej för f-n, ni har ju inte fått något sms, har jag lust att skrika till dem.

På onsdag har vi tid att ringa om igångsättning. Jag har insett att det är det datumet jag får fokusera på nu. Men inte alltför hårt. Det verkar ju som att det i värsta fall kan ta två dygn innan förlossningen går igång även efter ett igångsättningsförsök.

Jag tycker vi har väntat tillräckligt nu. Först två år innan vi ens blir med barn och sen en massa extra dagar över tiden. Jag vill inte vänta mer!