Bröllop

När vi hade berättat att vi skulle gifta oss och Ks mamma pikade hans bror att han också borde gifta sig (med sin sambo som han har två barn med) sa han:
-Vi behöver inte gifta oss, vi skaffar barn istället, det är mycket starkare

Han visste inte då att vi också försöker "skaffa" barn. Att vi hade försökt skaffa barn i nästan ett år men inget kom. Att vi om man ska vara brutalärlig (och det ska man väl på en blogg) bestämde att gifta oss lite som ett plåster på såret.

Som att vi kände allas förväntningar på att vi skulle ta vårt förhållande till nästa nivå (läs få barn ihop) och när det inte hände fick vi ta det vidare på ett annat sätt. Med tanke på att vi då var 31 och 35 hade vi båda tänkt oss att vi tar barn först, så vi inte blir för gamla och SEN gifter vi oss.

Jag är underbart lycklig att vi har gift oss men det blev konstigt när vi planerade bröllopet, för alla omkring oss förväntade sig på något sätt att vi skulle sväva på små moln och att framförallt jag skulle göra allt för att få mitt drömbröllop. Och allt vi egentligen ville ha var en liten knodd.