Graviditetsbesked

Under min möhippa fick jag ytterligare två graviditetsbesked.
Det ena från en kompis som för ett år sedan klart och tydligt deklarerade att det här med barn det får nog vänta, hon och P har aldrig självklart velat ha barn så det skulle de vänta med ytterligare några år och skulle det vara så att det inte blev något så var det inte hela världen då får man väl skaffa sig en hund istället(?) På min möhippa kläcker hon i vilket fall ur sig att förresten så är hon gravid och "det kan jag säga att det var ju lättare att bli gravid än att hitta en större lägenhet"

Det andra från en kompis som är 37 och har varit ihop med sin kille ett år kortare än jag och K
Några veckor senare fick jag reda på att hon har blivit hormonstimulerad för att det ska bli något och att de är jätteoroliga för kromosomfel.

Jag vill bli glad och dela deras glädje men det gör ont. Och ändå kan jag inte låta bli att bli så avundsjuk. Det är så fult och så missunnsamt, jag vet. men Jag vill också ha barn. VI vill också ha barn. Allt vi väntar på är ett barn. Var är han/hon? Varför kommer han/hon inte? Vad är det vi ytterligare ska vänta på?

Varför händer det på en höft för en sån som Katrin Zytomierska, som inte ens försöker skaffa barn eller för mitt ex för den delen som inte skulle ha barn innan 35 och gjorde sin nya på smällen efter tre månader (när han var 30)? Varför händer det inte oss? Jag längtar och längtar och önskar så innerligt att innan 2010 sitter vi här med en liten B som är bara vår.