Idag har jag för första gången låtit vår barnlöshet gå ut över det sociala livet (mer än att vara bitter på att "alla andra" har så lätt att bli gravida alltså)
En av kompisarna jag fick graviditetsbesked av förra veckan fyller 30 och jag hade sagt att vi skulle komma, men jag orkar inte. Så jag ringde mig sjuk.
Känner mig som en svikare och en skolkare (ja, faktiskt) men jag orkar inte gå dit och få höra allt om hennes graviditet och hur lyckliga de är och om var de ska inreda barnkammaren. Det är fruktansvärt att det har gått så långt så jag inte längre kan umgås med mina vänner. Innan jag erkände för K att jag inte ville gå tänkte jag att det är viktigt att gå för att känna att den här karusellen inte tar över hela vårt liv. Men samtidigt...man måste ju må bra också och jag är knappast något party-animal just nu.
Fick ett extremt utbrott på K också, över att han inte har blockat hela sin kalender för ev äggplock veckorna 10-14 (Ja, jag hör också hur absurt det låter men just där och då var det som att han bara trodde att jag gör det här för att JAG vill).
Svårt att veta om det är biverkningar eller bara ett allmänt labilt tillstånd för att jag inte mår super just nu.
Din Checklista för Flyttstäd i Linköping
2 månader sedan
Tycker att man får vara lite ego och faktiskt säga nej till sånt som känns jobbigt. Varför ska man tvinga sig själv dit, det blir ju inte kul för någon. Kram.
SvaraRaderaJag har lämnat dig en award i min blogg. Kram.
SvaraRadera