Trodde aldrigt det skulle bli såhär

Jag trodde inte att det skulle bli såhär...

Fick precis mitt bonusbesked för 2009 och kom att tänka på hur jag resonerade när jag satte min budget inför 2009. Det var i november 2008 och vi hade precis börjat försöka skaffa barn. Jag tänkte: Jag sätter målen lågt i början och högt mot slutet, då kommer jag ju ändå vara mammaledig så budgeten ser bra ut och jag har en bra bortförklaring till varför det gick som det gick.

Hmmm, ser att detta resonemang ser illa ut och vi får ta en annan gång hur seriöst jag tar på mina egna budgetmål. Istället fokuserar vi på min tro att jag skulle vara borta och vara mammaledig i slutet av 2009. Jag tänkte att inom tre månader skulle vi självklart ha blivit med barn. Det händer ju alla, så naturligtvis också oss.

Det är ganska intressant. Jag ondgör mig över hur folk i min närhet inte kan räkna själv, inte kan förstå att vi försöker få barn men att det inte går, inte kan tänka sig in i hur det känns att ha diagnosen ofrivilligt barnlös, ställer klumpiga frågor om jag är gravid - det är bara ett år sedan jag fungerade exakt likadant själv.

Jag vill gärna tro att saker händer av en anledning som gör att man hanterar sitt liv bättre framöver. Jag tycker att jag är en ganska ödmjuk person som förstår att uppskatta allt det fina jag fått i livet. Jag tyckte att jag förstod att uppskatta det bra även innan vi bestämde oss för att skaffa barn. Men när jag tänker tillbaka så tog jag det som självklart att vi skulle få barn, jag sa "om man nu kan få barn" och tog i trä när jag diskuterade framtida barn med kompisar, men jag gjorde det utan att egentligen mena det. Det var ju så självklart...

Kanske är det så att jag måste gå igenom en sådan här grej för att få ytterligare lite empati, för att ytterligare påminnas om att man ska vara tacksam för det man har och inte ta saker för givna, inte ens det mest naturliga.

Hmmm, så jag har blivit en finare människa av detta, håller tummarna att det någon gång kommer ett barn som får nytta av en reflekterande och ödmjuk mamma.