In i det sista höll jag ut och tänkte: Det kommer, Det har inte gått ett år än, Livet är fullt av ironi - vi kommer bli gravida när ett år har gått så vi preciiiiis håller oss inom normalen.
I september läste jag ett inlägg på Innan du fanns att man skulle se till att göra utredning och inte gå och lida i onödan. Jag fick ett anfall av duktighetssjuka och gick både på cellprov (hmmmm, det hade jag skjutit och skjutit och skjutit på i 8 år) och bokade tid för en fertilitetsutredning.
Vi fick vänta i drygt en månad för att ens börja utredningen. Gynekologen vi gick hos var jättedålig:
Hon började första mötet med att säga att oftast hittar man inte någon orsak (fast vem som helst kan läsa sig till att i 30% av fallen är det mannen i 30% kvinnan och i 30% oklart. Det innebär att i majoriteten av fallen hittar man orsaken).
Hon sa att det var ca 1 år i kö till landstingsfinansierad IVF på Huddinge. (rätt svar kom i slutet på december...1 år och 6 månader)
Varje möte som var bokat hos henne fick vi vänta i 10 min efter utsatt tid (som om man inte har annat att göra, blogga t ex;)
Min gyn-undersökning verkade hon nästan generad för att göra (?)
Varje gång hon skulle prata om befruktning och spermier och ägg började hon harkla sig, nästan som att det var nervöst ämne och det kan det ju vara...fast inte om man är gynekolog och spenderar sina dagar med att stirra rakt upp i det allra heligaste, va?
Din Checklista för Flyttstäd i Linköping
2 månader sedan
Välkommen in blogg-världen! Så spännande att ni snart ska få komma igång med IVF.
SvaraRaderaVi har försökt att få barn i över två och ett halvt år. Har genomgått hormon behandlingar och insemination. Det nya året började bra med ett plus men slutade några veckor senare i ett missfall. Nu räknar vi dagar till inskrivningssamtal för IVF som är om tre veckor.