Tacksamhet över vaddå?

I dag är en tung dag.

Jag tittar tillbaka på vad jag skrivit i den här bloggen och ser att jag flera gånger återkommer till att jag är tacksam. Tacksam över att jag har träffat K, tacksam över att vi har gift oss.

Just nu känner jag att vad fan ska jag vara så jävla tacksam över? Visst jag har fått träffa en fantastisk människa och gift mig med honom. Men det finns tiotusentals andra som gjort exakt samma sak. Jag går igenom den jobbigaste perioden någonsin i mitt liv. Jag gråter varannan timme och kan nästan inte höra något om barn eller familj eller ens om giftermål utan att tårarna börjar trilla och jag tänker att tänk om det här är så det kommer vara resten av livet? Vad finns det att vara tacksam över i detta? Jag fattar inte. Visst det finns människor som inte träffar någon lämplig partner alls men vad fan det finns ju många som har träffat den rätte och sen får massor med söta små barn på det. Är det inte läge för dem att vara lite tacksamma?

Jag vill inte ha det så här. Varför kan vi inte också få bli med barn? Det är så jävla ORÄTTVIST! Inte något att vara tacksam över. ORÄTTVIST!

Jag skiter i att det fört oss närmare varandra (för det har det faktiskt), jag är trött på det här nu. Jag vill ha familj! Jag vill ha barn! Jag vill sluta hoppas och börja njuta!