Om VUL-besöket igår

Vi fick vänta länge på vår tur igår. Så jag hann, förutom min från dagen redan uppbyggda rädsla tänka ut lite ytterligare skräckscenarior. K sa till mig i bilen på väg till Uppsala "Jo, jag hör att du är nervös, du pratar så". Precis innan vi fick komma in kommer ett annat par ut, ett par som ser ut som att de närsomhelst ska lägga sig ner och gråta.

Så jag var rejält skärrad när vi äntligen kom in till läkaren och när han frågade hur jag mådde hasplade jag ur mig att jag var jättenervös, så han tyckte att det var väl inget att vänta på. Tror aldrig jag har hoppat ur trosorna och upp i en gynstol så fort. Hade slängt upp benen innan han ens hade trätt kondomen på VUL-staven.

Sen såg vi ganska snabbt ett foster i en livmoder, men jag hann börja tänka "var är hjärtat" innan han sa "och där är hjärtat som slår" "Oj, den rör sig t o m".

Där andades jag ut och fick tårar i ögonen, fortfarande med en puls på 210, men det var en glad puls (och jag fattar att lillen rörde sig, måste ju ha känt av en del stresshormon från dagen)

Sen satte vi oss ner och pratade lite (det här är ju liksom slutet på vår tid på CvL) och läkaren säger "Just det, ni har väl gjort en del försök"
"Tre", svarar jag " Två färsk och ett FET"
"FET", säger han. "Jasså vi har en chattare här, dem känner man igen på att de pratar om FET" (istället för frysåterföring då?)

Därefter undrade jag om vårt först ägg från i april också hade varit en 10-poängare (det var det)
"Vaddå, ska du chatta om det?"

Jag tror att han bara försökte vara rolig och det är klart han träffar nog på ett antal patienter som nästan har läst mer om IVF på olika forum än vad han själv har och som har fått både en och två ideér från internet.

Men samtidigt: För f-n doktorn, vet du hur det är att befinna sig i den här situationen? Vet du hur det känns att inte få barn på naturlig väg, att inse att vi kanske ALDRIG kommer få barn som är vårt biologiska. Vet du hur mycket känslor det river upp inom en, hur mycket det finns att bearbeta och hur otroligt skönt det är att det finns folk på internet som förstår en då? Folk som har fått barn tack vare IVF, Folk som är med om samma sak som en själv, Folk som peppar och förstår när ens IRL-kompisar står som frågetecken och tycker att "Ni ska väl SKAFFA barn snart".

Och just det ja, jag chattar inte, jag bloggar. Men jag säger FET ändå;)