Apropå magnoja

Igår åt jag lunch med mamma och pappa och berättade om min oro att bara ha gått upp 1kg och ingen mage i vecka 17. Då får jag reda på att mamma när hon åkte in på BB med min storebror undrade om det verkligen fanns ett barn. Hon var tydligen jätteliten, gick upp 8 kg och det syntes nästan igenting!

Hon och jag är inte särskilt lika i övrigt (hon är liten och nätt och jag är rätt stor och kraftig), men kanske har jag ärvt graviditetshanterandet från henne ändå? Det kändes iaf skönt att höra, min storebror är ju liksom en alldeles normal 35-åring;) Framförallt som jag dan innan träffade pucko-svägerskan som ojade sig över att jag fortfarande inte känt några fosterrörelser (Hon kände minsann i vecka t-r-e-t-t-o-n med första barnet, yeah right)

Fick med mig mamma och pappas "Ett barn blir till", tryckt 1972 hem. Ganska roligt att läsa eller vad sägs om den här texten om tobak och alkohol:
"..ett glas vin eller två vid en högtidligare middag eller måhända en liten snaps gör ingen skada."
"..Rökning vore bra att upphöra med. Är det svårt att sluta helt brukar 5-6 cigaretter om dagen tillåtas..."

Fast jag tycker att bilderna i den boken är lite läskiga av någon anledning. Var det inte jätterabalder för några år sedan också när det kom fram att det var döda foster han hade fotat?