tisdag 16 november 2010

Folk som ska dela med sig av sin erfarenhet...

I helgen var K och hälsade på sin bror. Jag hade lite annat för mig och kunde (ville) inte komma med. Brorsan har två barn som de har fått jättelätt. Det enda som var jobbigt med ettan och tvåan var att hans sambo var stressad över att inte hinna bli gravid inom de 18 månaderna så hon fick behålla oförändrad föräldrapenning. Det berättade hon för mig när jag berättade om vår första IVF. Som att det var två jämförbara saker...

Låt mig säga såhär slår man upp empati i en uppslagsbok finns inte en bild av de där två där.

Hursomhelst var de ju tvungna att berätta för K hur det är att vara gravid. För det veeeeet ju de. De har ju minsann varit gravida TVÅ gånger. Så han fick veta att vecka 20, det var minsann ingen dans på rosor för då hade brorsans sambo blivit knasig, båda gångerna (så då är det ju statistiskt säkerställt att det är så för alla gravida).

När K kom hem och berättade det för mig höll jag på att gå i taket. Det är exakt det här som jag inte vill vara med om: att vi är sist med graviditet i bekantskapskretsen och då ska alla som är så erfarna och redan har varit med om det berätta hur det är. Med graviditetshormoner, foglossning, svullna fötter, cravings och framförallt förlossningar. Jag vill uppleva min egen graviditet. Jag tror att alla graviditeter är individuella. Framförallt när det kommer till påverkan av hormoner och "gravidgalenskap".

Det roliga är att jag sa till K "Det var ju synd att jag inte var med, då hade jag sagt till dem att det nog är ingenting mot hur påverkad man blir av sprayen under nedregleringen". (För ingenting jag hittills känt av är någonting mot den psykiska berg- och dalbana jag åkte under de första veckorna med spray denna gången) Och för en gångs skull hade K tänkt som jag och sagt exakt det! Jag hoppas att det får dem att hålla käften framöver och inse att resan vi har gjort hittills inte är någonting mot nio månaders graviditet.

OBS! Missförstå mig inte nu. Jag gillar att NI lägger in kommentarer här om hur ni har upplevt vecka 10 eller 12 eller 25 eller törstighet, eller när den tiden kommer förlossning. Här ber jag ju om det! Det jag är allergisk mot är nog att det känns som att de trycker upp sina lyckade graviditeter i ansiktet på oss utan någon som helst förståelse för att vi har kämpat länge med det här

4 kommentarer:

  1. Jag fattar precis, skrev ett inlägg om det för nån vecka sen. Om hur vissa som varit gravida blir såna som har attityden been there done it, som itne för sitt liv kan förstå att varje graviditet är unik på sitt sätt. Så stå på dig! Det här är din graviditet och den är speciell! :)

    SvaraRadera
  2. Förstår verkligen vad du menar. Jag känner rätt stor panik på det sättet över att vara "sist" i ligan att bli gravid. Men det är din graviditet och ingen annans.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Åh, jag vet! När jag var gravid (och då hann jag ändå bara vara gravid i åtta veckor) så berättade jag det bara för min bästa vän som inte ens varit gravid. Men hon hade visst läst JÄTTEMÅNGA böcker och det var si och det var så. Fruktansvärt tröttsamt.

    SvaraRadera
  4. Håller med ovanstående talare, jag förstår precis och jag har varit sååå sur många gånger. Nu har jag lärt mig att låta det gå in genom ena örat och ut genom andra. Lyssna inte på vad de säger, klart du ska njuta av din graviditet på ditt sätt!

    SvaraRadera