onsdag 17 november 2010

Vecka 12+0!

Vecka 12 är fullföljd (eller njae, det sker väl tekniskt sett inte förrän kl 12 i natt men ändå, känns härligt att kunna skriva 12+0)

Så är jag lugn nu? Knappast. Jag oroar mig iallafall. För att den lilla ska ha dött där inne eller ha några fruktansvärda fel på inre organ som gör att h*n aldrig kommer kunna överleva utanför livmodern.

Kan jag inte bara vara lite glad?

6 kommentarer:

  1. Åh, jag skulle så gärna vilja att du bara kan njuta av din så hett efterlängtade graviditet men är det inte så, att vi IVF-are som har gått igenom så mycket har svårare att släppa katastroftankarna? Jag vill råda dig till att leva i nuet, njut av varje dag som har gått bra, framtiden kan vi inte råda över ändå. Jag håller alla tummer för dig och bebis!!

    SvaraRadera
  2. Jag förstår precis hur du känner. Jag ligger 1 v efter och har hunnit med precis alla katastrofscenarion som finns. Vi fick göra ivf efter 2 utomkvedeshavandeskap. Att det faktiskt funkade på första försöket med ivf kändes helt overkligt så nu är det som att man väntar på att nåt ska gå dåligt, för så har det ju liksom varit hittills. Fast jag försöker tänka att nu är det fanimig vår tur! Och att barnet kommer födas friskt och glatt och att jag endast kommer minnas den här oron lite vagt.

    SvaraRadera
  3. Oron kommer nog aldrig försvinna, men försök att leva i nuet:)
    det är er tur nu!
    kram

    SvaraRadera
  4. Det är inte lätt att släppa på oron, hoppas att det blir lite lättare nu i alla fall. Kram!

    SvaraRadera
  5. Viss oro (ganska mycket) tror jag är ofrånkomligt att man känner då graviditet och bebisar är det viktigaste i livet och kärleken till dom små liven är så otroligt stor. Mina kids firar 1-årsdag idag och jag hittar hela tiden nya livsfaror att oroa mig för. Största orosmolnen just nu är farliga grejer i munnen och fall från höga höjder...

    I takt med att gravideten sakta gick framåt så tyckte jag att oron minskade. Efter RUL, när magen växer ordetligt och när man började känna barnet sparka i magen tyckte jag att det blev så mycket lättare. Man får också mer att glädjas åt då graviditeten blir mer konkret.

    Kram och ha det bra och grattis till dom 12 veckorna!

    SvaraRadera
  6. Tack för dit stöd i min sorg, betyder så mycket.
    Min svägerska sa att under en graviditet blir man galen hundra gånger om, å det är normalt. Hon har också gått igenom IVF å lyckats :) Tänker på dig.
    Kram!

    SvaraRadera