Jag vägde mig och såg att jag bara gått upp ett kilo i vikt sedan besöket hos barnmorskan i vecka 12. Samtidigt har det slutat göra ont i magen den senaste veckan. (Tidigare spände det och drog nästan varje dag). Så jag fick en hemsk känsla igår av att det har slutat växa där inne. Men så kan det väl inte vara?
När mamma frågade mig i lördags om jag fortfarande är lika orolig svarade jag: "Nej, inte alls". Sen kom de här dumma tankarna igång igår.
Åhh vad jag längtar till en liten liten spark, eller till en liten liten mage, eller till RUL (vilket som nu kommer först...)
Optimera din smådelstvätt
1 månad sedan
Mitt svar är tyvärr nej. Man slutar aldrig oroa sig, åtminstone gjorde inte jag det under min ivf-graviditet. Först oroade jag mig för utomkved, sen missfall. Och när det var över runt v 14 så började jag oroa mig för att bebisen skulle dö, bli missbildad osv. Många säger att oron under graviditeten är bara början. För mig har det inte varit så. Så fort vår fina flicka kom ut var oron som bortblåst och så har det fortsatt. Det är ingen idé att säga att du inte ska oroa dig för du kommer att göra det ändå. Min förhoppning är att kunna njuta av en eventuell nästa graviditet...
SvaraRaderaTänk inte så där - alla går upp väldigt olika. Min svägerska gick upp väldigt lite under hela graviditeten, och hon fick en sån fin bebis. Samma sak med en vän som gick upp över 20. Kram!
SvaraRaderaNär är det dags för RUL?
SvaraRaderaTea: RUL är satt till den 10:e jan. Det är lååååångt kvar.
SvaraRadera