Tycka synd om

Jag fick reda på igår att en bekanting till Ks mamma har fått sitt andra barn för tre veckor sedan. Jag visste inte ens om att det var på g!

Jag blev lite ledsen. För att vi är satta på undantag så man tar i oss med silkesvantar och inte berättar om graviditeter för oss. Samtidigt ska jag inte klaga över den behandlingen. För jag blir lite ledsen över att höra om alla som får barn lätt som en plätt (deras andra, precis tre år efter det första)också, fast att jag numera tillhör de välsignades skara. På något sätt vill jag ju egentligen inte veta. Samtidigt känns det så hårt att vi inte får veta för att det är synd om oss och vi nog inte klarar av att höra det...Jag vill inte att folk ska gå omkring och tycka synd om oss.

Dubbelt...och jobbigt. Jag hoppas att det inte händer någon mer gång när vi väl har fått vår bebis.