På påskafton var vi hos Ks mamma, även hans bror med familj var där. Brorsan hade tappat ett par dyra solglasögon och höll på och ondgjorde sig över det högt och ljudligt. Själv satt jag och önskade att det var den första av många middagar där jag drack alkoholfritt.
Jag tycker nog att en diagnos som barnlös är enormt mycket sorgligare än ett par solglasögon, men inte sitter man och beklagar sig högt om det. Inte med ett ord har vi berört att vi är barnlösa under någon av dessa familjemiddagar, fast alla vet. Brorsan med familj kan däremot sitta och beklaga sig över hur svårt det är att få tiden att räcka till, eller att få barnen att sova eller som i detta fallet förlusten av ett par solglasögon.
Varför har inte människor som har fått det finaste av allt vett att uppskatta det?
Optimera din smådelstvätt
1 månad sedan
Är så nyfiken på hur det går för dig och hur du mår och känner dig. Håller verkligen tummarna för att ni ska lyckas!
SvaraRaderaKram!
Vad söt du är som bryr dig! Just nu känns det som att det har skitit sig, men jag kommer nog upp ur den svackan och får lite mer hopp iaf en gång innan mensen kommer;)
SvaraRadera