Idag började så strålande bra. Det är fredag och solen skiner.
Men sen blev den ett svart hål. Mitt på dagen när jag satt i bilen slogs jag av hur orättvis den här situationen är.
Jag passerade säkert 20 barnvagnar (nej, jag överdriver inte, solen sken ju!) och för varje barnvagn blev jag lite lite lite ledsnare. Till slut började tårarna trilla så jag var tvungen att köra in på en sidogata och gråta färdigt.
Det känns så tomt och hopplöst. Alla de där mammorna med barnvagn hade kunnat vara jag. Om saker bara inte hade varit som de är. Om vi bara hade kunnat få barn.
Jag vill också ha barn. Det finns ingenting i hela världen jag vill så gärna som att få barn.
Förra året vid den här tiden tänkte jag "men i juni nästa år (läs i år) då har vi fått barn, eller jag är iallafall gravid med magen i vädret". Nu är vi snart där och inte så mycket som tillstymmelse till graviditet. Ska jag sitta här om ett år och känna en ännu större längtan över något som aldrig blir mitt?
Hur mycket ska en människa behöva längta egentligen?
Optimera din smådelstvätt
1 månad sedan
Hur mycket som helst. Det måste bli svart ibland. Bara det blir ljust också.
SvaraRaderaStor kram!
Men åh... vilken längtan...
SvaraRaderaJag har också längtat. Det tog tid, men sen blev det. Nu längtar jag igen... efter många bakslag. Men det kommer, jag måste tänka så.
Kram.
Japp, de där svarta hålen trillar jag också ner i gång på gång. Men emellanåt är det ljust, som tur är.
SvaraRaderaKänner också igen det där tankarna att "Nästa jul är vi nog gravida/har barn", "Nästa midsommar är vi nog gravida/har barn", "Nästa födelsedag är vi nog gravida/har barn" ... men nej ...
Det är orättvist!
Känner så väl igen känslan men hoppas kunna sprida lite hopp. För lite mer än ett år sen kände jag själv på precis samma sätt. Varje bebismage var som ett hugg i hjärtat och varje barnvagn var en påminnelse om det som inte blev. Det handlar inte om missunsamhet utan om att ens egen saknad blir så påtaglig. Idag går jag där på trottoaren med mina efterlängtade tvillingar! Får ofta frågan om vi har tvillingar i släkten men då brukar jag svara: "Nej men en väldigt snäll provrörsdoktor" (världens bästa Oddvar). Kram o lycka till framöver! Med flera fina i frysen vore det konstigt om ni inte skulle lyckas nån gång! Stolt Cvl-mamma!
SvaraRaderaÅh vad jag känner igen mig! Hoppas att vi också får gå där med våra bebisar i barnvagnar nästa sommar.
SvaraRadera