Ödmjukhet någon?

Igår satt vi och pratade om framtiden och självklart om att göra FET så snart som möjligt.

Jag läser enormt mycket mer än vad K gör om IVF och FET och allt vad det heter och ändå insåg jag inte förrän jag beklagade mig högljutt om FET här på bloggen hur lyckligt lottade vi är som faktiskt fick ägg till frysen.

Igår tog dock K priset när han kaxigt fick ur sig att vi borde faktiskt fått fler ägg till frysen än "bara" 3 (baserat på att de lyckades plocka ut 13 ägg ur mig)

Jag tog snabbt ner honom på jorden igen genom att säga att jag läst om flera som fått ut massor av ägg som sedan inte har befruktats alls pga olika grejer.

Jag förstår ju att detta inte ligger honom lika nära som mig eftersom det är jag som gör hormonstimulering, ligger och spretar med benen i luften och letar graviditetssymptom men alltså, en något mer ödmjuk attityd kunde han kanske ha... och kanske googla sig till lite mer kunskap om IVF.

Eller så är det kanske den inställningen jag borde inta också: benhård tro på att undermedlet IVF kommer ge oss ett barn snabbt som fasen och förvåning över att det inte har funkat direkt.