Jävla depp

Fan, jag skulle ju vara gravid den här sommaren! Jag skulle ju smyga med alkoholfria alternativ och berätta lite för tidigt i juli när jag träffar min franska kompis och bara gå och ruva på vår stora hemlighet. Nu blir det istället 8 veckors lång väntan på att sätta igång med sprutorna. Åtta veckor med två toppar av ångesthopp att vi kanske kanske ändå har lyckats naturligt (troligt med tanke på att spermierna inte lyckas befrukta äggen ens när de läggs i samma skål, utan behöver sprutas in i äggen en och en)

Fan vilket slöseri med de underbaraste månaderna på året att känna såhär, men hur ska man kunna njuta av sommaren när allting känns så enormt hopplöst?