Midsommar

Vi började prata lite löst om att bjuda ihop kompisar till midsommar redan i våras (innan IVFet), sen blev det minus och när vi återhämtat oss hjälpligt sa vi "Vi bjuder ihop våra kompisar utan barn"

Problemet är att när vi började gå igenom vän-listan är det ju mycket svårt att sortera ut de utan barn från bjudningslistan, det är ju liksom gäng som har hängt ihop i flera år. De med barn kommer ju undra varför bara vissa delar av vänkretsen är bjuden. Och jag tror inte, ens om de såg sambandet med inga barn och inbjudning, att de skulle ha någon förståelse. Har man fått sina barn lätt är det väl knappast så att man tänker att "De har nog svårt att få barn och vill därför inte träffa oss med barn/under graviditet" Jag tror inte att man kan förstå smärtan framförallt graviditeter väcker inom en när man längtar så enormt efter att få uppleva en själv, såvida man inte har varit där själv.

Dessutom frågade några som har barn och några som väntar sitt första om vi inte ska hitta på något precis innan vi skickade ut inbjudningarna. Vad svarar man då? "Nej, jag vill inte umgås med er för ni har lätt att få barn?" Det känns av någon anledning som ett lite avigt skäl.

I vilket fall kommer vi nu ha midsommarfirande hemma hos oss med två förstagångsgraviditeter, en andragångsgraviditet och en barnfamilj. Det finns två jobbiga siutationer som kan uppstå:
1) Det blir minus av det här FET, då gäller det att återhämta sig fort och att inte trilla ner i några tankevurpor om att "det kunde varit jag" när jag ser de stora magarna. Lättare sagt än gjort då man ju som värdinna helst ska prata med alla gästerna och inte ignorera dem med störst magar.
2) Det blir plus av det här FET, då gäller det att snyggt undvika ev gliringar om att jag inte dricker snaps (öl kan man väl fejka med alkoholfri variant rätt lätt). Det är ju liksom svårt att säga att man måste köra när man är hemma hos sig själv.

Åhhhh, vad jag hoppas att det blir alternativ 2 som är aktuellt för mig! Det kan ju t o m bli kul att smyga lite:)