Testa eller inte - det är frågan

Idag är det dag 33 i menscykeln och inget blod. Mina cykler brukar vara 31 dagar, så det här kan vara ett gott tecken. Samtidigt inte. Det har hänt både en och tre gånger att mensen har dröjt med att komma i över 40 dagar. På något sätt skulle det inte förvåna mig om det är exakt det som händer nu. Jag tror nämligen att jag kan tänka bort mensen, alltså jag önskar så mycket att jag ska vara gravid så kroppen börjar imitera graviditetstecken dvs att mensen inte kommer. Bästa sättet att få igång den kanske egentligen är att ta ett graviditetstest, ser jag att det är negativt kanske jag slutar hoppas.

Jag har sagt till mig själv att om mensen inte har kommit på fredag får jag testa. Då är det 14 dagar sedan positivt ägglossningstest, alltså en normal lutealfas. Men nu börjar jag tveka. Förra gången blev hela helgen förstörd av ett test på lördagsmorgonen. Jag vill inte vara med om samma sak igen. Fast frågan är om alternativet att börja veckan med ett negativt graviditetstest är bättre?

På ett sätt önskar jag att mensen bara kom. Den skulle inte vara välkommen, men då skulle jag iaf veta utan att behöva sitta och titta på vätskepelaren som långsamt rör sig förbi testfönstret utan att lämna efter sig något fint plus.

På tisdag (22:a) måste jag iaf ha testat. Det är sista dagen att ringa till CvL så jag får mina recept inför höstens prövningar.

Och nej, jag tänker inte positivt nu, men jag vågar verkligen inte hoppas.