Se in i framtiden

Idag kom jag att tänka på hur jag kände för nästan precis ett år sedan. Vi befann oss i det där "normala" året och varje mens hoppades jag som en galning att den skulle utebli. För ett år sedan gick jag och tänkte "om ett år är jag mamma, nu har ju snart ett år av barnförsök gått, så nu bara måste det bli en bebis inom de närmaste 4 månaderna"

Tänk vad fel man kan ha och vad bra det är att man inte kan se in i framtiden ändå. Hade jag vetat då att jag inte skulle bli mamma eller ens gravid inom det närmaste året hade jag brutit ihop. Nu har jag drivits fram av ett ständigt hopp, varje månad.

Samma sak är det med IVFen, tänk om jag hade vetat i februari när vi träffade läkaren för första gången att det första IVFet inte skulle ta sig och inte det efterföljande FET heller. Jag hade haft mycket svårt att inse värdet med att träffa läkaren då. Nu träffade vi honom och jag trodde att snart händer det.

Undra hur tankarna går om ett år? Jag hoppas hoppas hoppas att jag inte hinner tänka för dagarna är fulla av amning och blöjbyten. och det är väl det hoppet som driver mig framåt.