Nya bebisar

I fredags fick jag meddelande om att min supergravida kompis har fått barn. Jag är glad för hennes skull, att bebisen äntligen kom ut (över 4,5kg!) och att både mamma och barn mår bra. Men samtidigt gör det ont i hjärtat. Jag vill också ju!

Jag kunde inte komma mig för att skriva att jag vill komma och se underverket snart, för jag vet inte om jag vill det.

Det är som att det gör ondare att se riktigt nyfödda än att se de ungar som har hunnit bli något år. Och åldern på barn jag tycker är ok att se har gått upp. Tror att det är för att barn som idag är 13 månader eller yngre är sådana barn som "kunde varit vårt" om allt hade funkat. Jag blir påmind om vår ofrivilliga situation när jag ser dem. Förmodligen samma sak som gör att det absolut svåraste är att höra om nya graviditeter och framförallt nya förstagångsgraviditeter.