Hur mår du?

Jag kom att tänka på idag när en bekant frågade hur jag mår att det är en himla dum fråga. För den avlägsna bekantingen vill ju egentligen inte veta hur jag mår. Alltså hur jag verkligen mår. Att jag kastas mellan hopp och förtvivlan. Att jag just nu är ganska positiv för att det känns som att vi är på väg mot någonting, som att vi i alla fall gör något åt den här skiten. Men att det var rejält nattsvart för bara lite drygt en vecka sedan.

Frågan "Hur mår du" kan så lätt uppfattas som att någon verkligen vill veta ens psykiska eller fysiska status men egentligen är det en tom fras folk säger för att ha ryggen fri. Jag är likadan själv. När man frågar någon som inte är i den närmaste kretsen hur det är är det ju snarare för att få sitt eget samvete fritt än för att man är beredd på en timmes utläggningar om ohälsa (psykisk eller fysisk spelar egentligen ingen roll även om de flesta nog föredrar fysisk så länge den inte innehåller för mycket detaljer).

Jag har aldrig tänkt på hur tom frasen är tidigare. Men så har jag heller aldrig mått så psykiskt dåligt tidigare så jag har varit beredd att svara "dåligt" när någon jag normalt inte anförtror mig åt frågar. Det är en ny upplevelse. Man får ju säga att den här barnlösheten ger livet nya perspektiv.

Fast jag skulle nog helst vilja se livet som ägarinnan till en växande gravidmage. Det skulle ge mig alldeles tillräckligt med nya perspektiv.