onsdag 29 september 2010

UL bokat

Nu har jag ringt CvL. UL bokat till den 26:e oktober. Nästan en månad att vänta eftersom jag är bortrest under hela vecka 42. Sköterskan ville inte svara på hur vanligt det är att det inte ser bra ut vid den kontrollen, "det har jag ingen statistik på", men det tror jag de har. De har ju statistik på allt annat.

Kändes som hon inte tyckte att jag var klok (hon sa det självklart inte, det bara kändes så). Hon kunde ju se i våra papper att vi gjort två IVF och ett FET. Hur kan jag inte vara överlycklig över ett positivt graviditetstest? Och jag förstår det inte själv heller. Så nu gråter jag över oron, över att jag inte bara kan glädjas, över att jag beter mig som en psykpatient och över att det inte blir den varma snälla läkaren som ska göra UL utan den lite mer opersonliga som satte tillbaka ägge (fast det gjorde han ju uppenbarligen bra).

Börjar jag låta som jag är redo för psykakuten eller?

2 kommentarer:

  1. Stackare som är så orolig!! Men försök slappna av o njuta! Finns ju ändå inget du kan påverka ju!! Allt är säkert i sin ordning!!

    SvaraRadera
  2. Vännen, jag förstår att du är orolig och jag önskar så att jag kunde göra något för att lindra din oro. Själv var jag minst lika knäpp om inte knäppare men på nåt sätt tog jag mig igenom den där tiden utan inläggning på psykakuten, även om det nog var nära stundtals. ;-)

    En av dom kloka sköterskorna på Cvl sa såhär till mig när jag ringde och terapiade med dom om min oro kring tvillinggrejen: "Först oroar man sig för att man ska få missfall, sen oroar man sig för att det ska hända nåt annat under graviditeten och sen du väl blir mamma så kommer det att finnas hur mycket som helst att oroa sig för"
    Och det ligger väldigt mycket i det här även om det är svårt för dig att ta till dig nu. Men graviditeten och sedan barnet är ju det viktigaste man har och hur ska man då inte kunna oroa sig för att förlora det...

    Men i början av min graviditet räknade jag timmar utan blödningar, sen när jag kommit över 100 timmar började jag istället att räkna dagar. I dom allra flesta fallen går ju graviditeter bra och på nåt sätt kommer du att hitta sätt att hantera din oro och ångest på så att det blir uthärdligt både för dig och din omgivning. Men du har en jobbig tid framför dig. Nu börjar vi nedräkningen till VUL! Kram kram och ta hand om dig!

    SvaraRadera