Flygresa

Igår när jag flög hem hamnade jag bakom en tjock gubbe (fast han var nog i min ålder men i kostym och betedde sig som en knöl så nu kallar jag honom gubbe)

När skylten med säkerhetsbälten hade släckts fällde han sin stol så mycket det gick bakåt. Jag gjorde som jag brukar när folk framför mig är sådana knölar. Jag började böka runt och klämma upp mitt knä i hans rygg ett antal gånger (Jag veeet, jag är en fegis som inte bara knackade honom på axeln och sa ursäkta jag får inte plats här)
Då vänder han sig om och säger "Ursäkta kan du sluta köra upp knät i min rygg"
"Nej, jag får inte plats här"
"Nehej, inte jag heller" säger han och pekar på att mannen framför honom också har fällt sin stol max.
"Men då får du väl säga till honom" säger jag. "Det är ohyfsat att göra så"
"Åmeh, man ska ju kunna fälla" säger han och vänder sig om.
Så jag kör upp ett knä till i hans stol
Samtidigt slutade min ipod fungera och jag vill inte sitta och hålla den i handen tills flygturen är slut plus att hornen växer ut i panna på mig. Så jag reser mig upp med några rejäla tag i hans stol så den verkligen gungar till. Lägger ner ipoden i väskan och sätter mig ner återigen med några rejäla tag i hans stol
"Är du helt dum i huvudet, är det så jäkla jobbigt kan du ju flytta" vänder hans sig om och säger
"Åmeh, jag måste ju få resa mig upp" säger jag

Som tur var var det en 50 min flight så snart därefter tändes skylten med säkerhetsbälten igen och han var tvungen att resa upp sitt säte.

Jag var så förbannad så jag satt och kokade. Jag var en millisekund från att knacka honom på axeln när han reste upp sitt säte och säga till honom att han får passa sig för att inte kvävas nu när han fick sitta på en vanlig plats. Jag hade god lust att säga till honom att när man har en sån kroppshydda som hans kanske man ska boka plats i business så man får plats. Jag lade upp en miljard dräpande kommentarer om vad han skulle göra med sin högerhand när han kom hem medan jag åkte hem till ett liv, för jag var helt säker på att han skulle vända sig till mig när vi skulle gå ut ur planet. Men det gjorde han inte. Envist stod han och stirrade framför sig och lyckade t o m ta ut sin väska från bagagehyllan utan att titta bakåt. Kanske att han skämdes lite ändå.

Vad vill jag säga med det här då? Att jag tycker mig ha sett ytterligare ett graviditetstecken. Aldrig att jag skulle börja bråka med en människa på ett plan på det sättet i somras (för jag kan inte svara på vad som skulle ha hänt under spray- och sprutperioden. Då var jag också konstig). Med höjd röst och dessutom fortsätta bråket. Det är ett okontrollerat beteende som inte alls stämmer överrens med mig. Kanske dags att acceptera att det kommer vara så i åtta månader framöver.