Jag har inte sagt något till K om min oro, igår försökte jag förklara den för honom. Jag berättade om allt jag läst som kan gå fel, utomkveds, missfall, MA, att det är 10-20% att en graviditet resulterar i missfall.
Han tittade länge på mig och till slut sa han "Du måste sluta räkan på statistiken. Vi har lyckats punkt. Om du tror så himla mycket på statistik borde du sluta flyga så mycket som du gör. Vet du hur statistiken ser ut för flygolyckor?" Och det är sant. Jag är inte rädd för att flyga så jag skiter i vad olycksfallsstatistiken är där, jag är inte rädd att köra bil (för jag är ju så himla bra bilförare, det är alla andra som är dåliga;) så jag bryr mig inte om statistiken där. Jag är rädd för missfall och i ett dumt försök att lugna mig själv försöker jag ta reda på allt som finns om det.
Det här skulle kunna vara en mycket sedelärande historia. Om inte min kära man i nästa andetag hade sagt "När sa du att VUL var planerat till? Jag ska ju resa bort den dagen, vi kanske skulle ändra tid, OM något skulle vara fel är det ju inte så kul"
Jag höll på att klösa ögonen ur honom. Han kan ju inte i ett andetag säga att allt kommer gå bra och att han tror att allt kommer ordna sig och i nästa planera för om VUL visar något fel.
Tillbaka på ruta ett igen alltså.
Optimera din smådelstvätt
1 månad sedan
Grattis till er!! Läser din blogg till och från och blev så glad när jag såg att ni plussat. Men du måste sluta oroa dig! Jag tror inte det är bra, varken för ditt psyke eller din kropp. Du kan ju inget göra what-so-ever för att förhindra ett missfall alternativt framkalla ett. I så fall hade ju inte abort behövts lagstiftas om, eller? Okej, du är rädd för att det ska vara nått fel - jag förstår, men 10-20 % risk.... det är för fan 80-90 % chans att ni väntar barn. Jag kanske låter lite okänslig nu men - skärp dig! Tills ni varit på VUL så kan du egentligen bara vara glad. För hur blir det sen när barnet kommer där i juni? Ska du bli en sån där morsa som oroar ihjäl sig och kväver ungen med din "omsorg" hela hennes/hans liv, överbeskydda och klema bort. Du låter inte som en sån person. För övrigt tycker jag att K visst kunde säga så - varför har inte han rätt att vara orolig? Bli gärna förbannad på mig, puckla på med knäna som du gjorde med gubben på planet :) Diggar din blogg, men du tär ju sönder dig själv. Varför vågar du inte vara lycklig? / S
SvaraRadera