Jag känner inte särskilt tydliga rörelser. För att känna något alls måste jag ligga ner på rygg och gärna halvslumra, då kan jag känna små svaga bumpningar. Och det händer sällan under dagen, mera mitt i natten när jag har varit uppe och kissat eller på kvällen framför TVn. Under fredag och lördag kunde jag inte känna någonting och självklart brakade min puls upp i taket. Jag buffade på magen, drack vatten, men inget hjälpte och orostankarna dök upp. "H*n rörde sig ju inte så mycket på UL heller, tänk om h*n har dött, tänk om h*n har helt fel på nervsystemet och inte kan röra sig, tänk om tänk om tänk om".
Vilken lycka när jag natten mellan lördag och söndag vaknade och det buffades och puffades både här och där i magen. Jag låg i flera timmar och bara kände. Men fortfarande är det inte som tydliga sparkar mer som vaga små puttningar och faktum är att jag känner dem bäst när jag har handen på magen. Vilket är lite konstigt, även om moderkakan är i framvägg borde man väl känna sparkarna inifrån? Och varför sparkar h*n aldrig åt sidan, där moderkakan inte sitter? Eller bebisen kanske fortfarande är så liten så det finns GOTT om plats att sparka på?
Jag längtar efter att känna rörelser varje dag och det skulle vara trevligt att känna på dagen också. Just nu känns det som att jag bygger upp en oro för att något är fel under hela dagen fram tills jag kan lägga mig i soffan på kvällen...
Usch måste sluta läsa om fosterrörelser på familjeliv. Fast att jag VET att det är normalt att inte känna något varje dag fram till vecka 25 blir jag ändå orolig av alla historier om sparkar och knuffar och känna utanpå magen ända från vecka 20...
Optimera din smådelstvätt
1 månad sedan
Märkligt det där med sparkarna. Jag har aldrig känt att bebisen sparkar "inåt" utan det är just som du beskriver att den sparkar utåt på magen (och åt höger, nästan aldrig åt vänster). Förstår att du vill att den ska sparka mer, är ju så skönt att känna att den lever därinne, men jag tror att det blir mer och mer ju större bebisen blir.
SvaraRaderaJag känner igen mig precis, både vad gäller sparkandet och oron. Jag är i v.33 och har precis som du moderkakan i framvägg. Jag började inte känna något förrän i v.22-23 och var länge osäker på om det verkligen var barnet. Efter det kände jag bara vissa dagar och fortfarande i v. 27 kände jag inte sparkar varje dag vilket naturligtvis oroade mig eftersom man ju förväntas göra det. Många nätter har jag legat och känt efter.. Sedan dess har rörelserna, sparkarna och hickan kommit allt mer, nu är det tydliga rörelser varje dag och ingen tvekan om att det finns en levande bebis där inne. Så håll ut och tänk hur olika det är för alla!
SvaraRaderaOj vad jag känner igen mig med oron! Nu har jag ända tur och känner rörelser sen ganska tidigt men da oroar man sig för att den helt plötsligt rör sig mindre eller annorlunda. I lördags natt sov jag knappt för jag fick för mig att den inte rörde sig.. Vid 6 gick jag upp och drack alldeles iskall juice och väckte stackarn...
SvaraRaderaStor kram till dig!
Jag var likadan, tyckte att alla på FL verkade känna sparkarna så tidigt men jag fick knappt ngn buff. Jag fick tom en akuttid hos bm för att lyssna på hjärtat.
SvaraRaderaImorgon går jag in i v.30 och jag känner massa buff och stök därinne, mest när jag själv tar det lugnt. Det kommer, jag lovar men man får lov att oroa sig, det är en del av mammalivet. =)