Ganska trist rostbiff

Till middag igår blev det rostbiff. När jag skar upp den var den helt perfekt med en liten kant längst ut och rosa-röd i mitten. Det var med sorg i hjärtat jag satte in mina skivor i mikron och mikrade tills de blev rakt igenom genomstekta (och släppte en hel del vätska).

Som tur var hade K konstruerat ihop en god rosmarinsås och hasselbackspotatis till så det blev en rätt ok söndagsmiddag ändå. Men jag ser fram emot den dag när jag kan äta ogenomstekt kött igen.

Att skippa vin och alkohol tycker jag inte är någon jätteförlust, men bra stekt kött...DET längtar jag efter.

(Fast självklart är en bebis värt det, jag skulle kunna leva såhär i flera år om det garanterade ett friskt och lyckligt barn)