Föräldrautbildning

Vi var på första föräldrainformationen idag och jag har åldersångest! Två andra par och en ensamstående tjej, alla var två eller tre år yngre än jag och jag känner mig så HIMLA gammal!

Egentligen är det ju en skitfånig grej två eller tre år hit eller dit spelar ju ingen roll för vår bebis, men jag kan liksom inte komma över att det tog oss två år att ens bli gravida. Framförallt som en av tjejerna sa att hon bara jobbat i tre månader efter sin universitetsexamen och sen blivit gravid. Jag känner liksom hur avundsjukehornen växer ut i pannan på mig. Grrr, när ska det gå över?

I övrigt vet jag inte om föräldrautbildningen gav så mycket. Det är som att samma saker mals om och om igen. Hur det börjar, att man ska vänta hemma så länge som möjligt, vilka olika smärtlindringar som finns, att man ska röra på sig under öppningsfasen, att man ska lyssna på barnmorskan och ta hjälp av sin egen kropp under kryssningsfasen och sen är barnet ute (plopp?)

Nästa gång ska det handla om bebisen. Kanske kommer det kännas som lite nytt?

Det roligaste som hände under de där timmarna var nog att Drutten sparkade som besatt i magen, h*n kanske kände att vi var på kurs om honom/henne? Eller så blev jag mer påverkad av förlossningsfilmen än jag vill låtsas om (fick iofs tårar i ögat när bebisarna äntligen kom ut och kom upp på mammans mage) och Drutten kände av det. Ska ha de gosiga ögonblicken som målbild vid värkarna.