Bryt ihop och kom igen

Hyreskontraktet på min tjänstebil har gått ut och jag har försökt lämna tillbaka den.

När en tjänstebil ska återlämnas måste man ha med alla grejer som kom med den när man hämtade ut den. Typ vinterdäck, packnät, alternativa mattor osv.

Mina vinterdäck har bott på däckhotell, men på motsatt sida av stan mot var vi bor. Så jag var tvungen att åka och hämta dem innan jag kunde återlämna bilen (som skulle återlämnas på samma sida stan som vi bor igår). Igår avsatte jag tre timmar till att köra och fixa det och hann ändå inte. För Stockholmstrafiken var spik igen korkad. En kilometer tog 30 minuter att köra.

Det är vid sådana tillfällen jag upptäcker att jag ändå är gravid. I vanliga fall blir jag arg på långsamma bilköer, men jag brukar när jag har skrikit något riktigt fult återhämta mig och ta återfå lugnet. Igår blev jag helt knasig, skrek så jag tog i från tårna, slog på ratten och förbannade både bilbolag, leasingbolag och alla människor som prompt måste åka där jag skulle åka i VÄLDIGT många minuter och det laddade liksom aldrig ur.

När jag kom hem var jag helt urlakad. När K kom hem försökte jag få lite sympati från honom och blev helt galen när han istället började ifrågasätta vad leasingbolaget tycker om att jag behöll bilen en dag till.

Sen blåste stormen över och jag gick och la mig vid 21.30 och hade sovmorgon till 07.30 (brukar gå upp 06.30).

Jag har alltid tyckt att det är konstigt med folk som "skyller" på graviditeten för att de inte kan behärska sig. Men jag börjar förstå nu. Det är som att någon annan tar över och jag känner verkligen inte igen mig själv. Och jag har blivit mer och mer orolig för vad kombinationen av de här hormoneffekterna och enorm smärta kommer göra med mig på förlossningen.