Maskrosor

Jag har sen vi flyttade in i vårt hus (för mer än två år sedan) fört ett tyst (eller nja, en del fula ord har jag nog sagt när jag har bänt och dragit) maskroskrig varje försommar. I år var det lite krångligare än vanligt då jag verkligen var tvungen att lägga mig på knä för att komma åt att bända upp de små rackarna. Tidigare år har jag stått med rumpan i vädret, men i år kändes det mer än lovligt obekvämt.

Nackdelen var att ju närmare marken man kommer desto fler gröna maskrosor som ännu inte slagit ut ser man, så nu ser vår gräsmatta verkligen ut som en mullvad har varit framme.

Och det är helt sjukt men jag fick vila efter ungefär var tionde, var helt dödstrött.

K tycker att jag ska låta dem vara, men just maskrosor i gräsmattan har jag väldigt svårt för. Jag sneglar mycket avundsjuk på grannarnas gröna gräsmattor, det är nästan så jag funderar på att gräva bort hela vår gamla utslitna gräsmatta och rulla ut en ny fin, ogräsfri. Fast jag tror att K kommer sätta sig på tvären där, han håller nog inte med om att det är värt pengarna.