Skräck och tortyr!

Hittills har jag försökt lägga mig ner/sitta och "smälta" vaginatorerna i ca 30 min efter att jag tagit dem. (Var klart lättare när man var hemma under påsk, men har funkat ok på jobbet också). Igår hann jag inte utan sprang omkring direkt efter. Vilken skräck när jag känner hur något liksom rinner ur mig efter ett tag. Jag var helt säker på att det var mensen som kom. Och jag kände mig så tom och misslyckad.

Där och då insåg jag att det kommer inte bli lätt om det här går åt h-e, jag försöker vara avslappnad och tänka att det är en enorm tur om IVF lyckas på första. Men innerst inne tänker jag att jag redan är gravid, att det har lyckats och att vi ska få barn. Jag vill så väldigt gärna. Jag har tänkt på hur vi ska träffa kompisar och täcka över en tidig graviditet. Jag har inte tänkt på hur det kommer vara att träffa gravida kompisar och själva precis ha misslyckats med ett IVF.

Kinesiska tortyrmetoder med fåniga vattendroppar i huvudet kan slänga sig i väggen. Att vänta och hoppas och längta efter ett plus i två veckor, där man vet att chansen att lyckas är mindre än risken att misslyckas, DET är tortyr!

Till råga på allt har jag börjat känna av mina typiska PMS tecken: Väldigt irriterad på K över ingenting, ont på sidan/nedre delen av magen (äggstockarna?) och dålig i magen. Allt jag väntar på är finnar på hakan, sen behövs inget graviditetstest.