"Ni skulle passa så bra"

"Åhh, jag hoppas att det går bra, ni skulle pass så bra som föräldrar" Den meningen har tre eller fyra personer sagt till mig när jag har berättat om vår barnlöshet. Meningen får mig att bittert ångra att jag berättade.

"Ni skulle passa så bra". Varför säger man det till någon som precis berättat om barnlöshet?

Tror de att barn blir till för att man passar bra till att vara förälder? Att spermien och ägget tänker "nähäpp, här kan vi inte förena oss, de här två passar ju inte som föräldrar" För all världens gatubarn, barnhemsbarn, utnyttjade barn, skilsmässobarn och övergivna barn visar ju verkligen att det är exakt den urvalsprincipen ett barns tillblivelse baseras på.
Tror de att vi inte får barn för att vi är osäkra på om vi passar som föräldrar?
Tror de att de tröstar genom att säga det vi redan känner?

Jag tvekar inte på att vi passar bra som förälder. Jag är helt övertygad om att vi kommer vara bra på det (om det någon gång händer). Kanske t o m bättre än flera i vår bekantskapskrets som har fått barn lätt som en plätt, eftersom vi förutom vårt "passande" också har fått oss en rejäl skopa ödmjukhet inför livet och vad det har i beredskap genom den här resan.

Det är för f-n inte där problemet ligger, om vi passar bra som föräldrar eller inte!