"Lätt" graviditet

Träffade en arbetskompis jag inte har sett på länge och fick kommentaren "du ser ju ut att må jättebra, det är nästan så jag tycker det är orättvist med tanke på att min fru mådde som hon mådde under sin graviditet" (Tydligen hade hon väldigt mycket foglossning mot slutet av sin graviditet)

Jag förstår att han inte menade något illa med det, utan bara ville säga att jag såg ut att må bra.

Men ändå...ok, jag har nog hittills haft en väldigt lätt och bra graviditet och det är jag enormt tacksam över (fast den är ju faktiskt långt ifrån över, graviditetskrämporna gör sig nog inte synliga förrän mot slutet så man ska ju knappast ropa hej än). Vad han inte vet dock är ju att denna "lätta" graviditet har föregåtts av två väldigt psykiskt påfrestande år. Dagar när jag var hur deprimerad som helst och kände som jag bodde i en avgrundsdjup brunn. Dagar när jag funderade på hur livet blir utan barn och vad den egentliga meningen med livet är i så fall. Dagar när jag bara har HATAT alla som är gravida eller som har barn eller t o m gravida med graviditetskrämpor, de har ju iaf blivit gravida...