I söndags måndags började jag tycka att min hud var lite sämre än vanligt. Tänkte dock inte särskilt mycket på det men nu...shit jag har kvisslor överallt känns det som. Jag misstänker att det är en biverkning av sprayen som har dykt upp den här gången och som inte kom förr gången.
Den andra biverkningen är deppighet. Allt är svart, jag gråter för minsta lilla och vill inte kämpa, tror inte att det ska gå bra, har inget hopp alls.
Eller jag hoppas verkligen att det är biverkningar av sprayen, egentligen skulle det ju lika gärna kunna vara ett utslag av att tiden börjar komma i kapp oss. Det är andra IVF-försöket, samtidigt får våra vänner sitt första eller andra barn och vi är så uppenbart inte med i gruppen. I våras var mina vänner i o f s gravida men det är ju ändå skillnad att vara gravid och att ha en riktig ny medlem i familjen.
Jag har nog inte förstått hur deppig jag är förrän jag igår träffade två kompisar, där den ena vet om vår barnlöshet och den andra inte. Båda sa, när den andra var utom hörhåll, att jag inte såg ut att må bra. Då måste man bete sig bra eländigt..
Jag måste rycka upp mig men det är så jäkla tungt. På fredag börjar jag med sprutorna, jag hoppas att det får igång mig. Just nu tycker jag bara att det är ytterligare problem. Under den första veckan måste jag smussla med mig sprutan till en middag och genom en flygresa. Istället för en spänd förväntan och försök till att tänka ut fiffiga lösningar känner jag bara att allt är så j-a krångligt.
Gud vad jag beundrar er som orkar kämpa och göra IVF efter IVF. Om jag känner såhär vid andra försöket, hur tungt är det inte då vid fjärde, femte, sjätte? Vilken kämparglöd ni besitter!
Optimera din smådelstvätt
1 månad sedan
Ge inte upp, fortsätt kämpa!
SvaraRadera